Det har varit...

...lite svårt att hitta något att berätta om den senaste tiden. Av ganska så naturliga skäl så har mina tankar, min oro, min längtan och inte minst min energi upptagits av någonting annat de månader som gått.

För att göra en lång historia kort så är detta en fantastisk upplevelse och en ytterst spännande resa som vi gett oss in på. En efterlängtad sådan. Detta är utan tvekan det bästa som vi gjort.

Att beskriva stunden då ett test visade oss den underbara nyheten går nog bara inte. Det går liksom inte att förklara.

Vi bar på den fina hemligheten länge. Av försiktighetsskäl. Samma glädje och lycka som man känner över det underbara, så finns samma oro och ängslan över att någonting ska hända och det ska tas ifrån en.

I vissa stunder har jag tänkt att jag helst av allt skulle vilja gå i ide under nio månader för att sedan titta fram när det var dags för leverans. Men så ska man ju inte heller leva sitt liv.

I rädsla för att låta otacksam så vågar jag knappt knysta om att jag kanske inte mått tipp topp alla veckor som gått. Men det händer mycket i kroppen, det är en stor process och det måste få kännas också.

Piggelin, citrusfrukter och sura gröna äpple har varit räddande änglar många dagar.

Avslutningsvis så är plusset på stickan, det tidiga ultraljudet och få se ett pickande hjärta, den första lilla knuffen inifrån magen, rutinultraljudet där vi verkligen fick hälsa på vår lilla böna och nu de dagliga sparkarna som blir starkare och starkare för varje dag det bästa som någonsin hänt mig och oss.

Den nyaste familjemedlemmen är varmt välkommen i juli.